Fårskinn

Det kom hem ett brev. Jag visste redan när jag såg det, vad det innehöll, för jag har väntat på det i ett halvår. Paket att hämta ut på Seo. Fårskinnen jag skickade att beredas i höstars har äntligen blivit färdiga 🙂

Det kändes nästan som julafton när jag bar in säckarna i vardagsrummet och öppnade dem… Vad skulle de innehålla? Hurdana blev dom? Blev dom bra, eller blev det bara sönderborstat sockervadd av dem?

IMG_20170421_110748[1]

Spänt ihop knutna i en rulle med mycket papper runt, så levereras skinnen

När jag öppnade pappret så såg jag med det samma, att visst blev de bra 🙂

Man får ju tillbaka vad man skickat. Skickar man toviga, förskräckliga skinn, så kan de inte komma tillbaka någonting annat heller… Så med tanke på det har jag aldrig blivit besviken, tvärtom, ofta glatt överraskad. Nångång har jag fått skinn som varit sönder, nån liten reva, men de har varit snyggt ihopsydda, och fungerar precis hur bra som helst för det.

Alla skinn är ju olika. Det finns inget skinn som är exakt något annat likt. De gör dem ju otroligt unika. Varendaste ett.

 

Korthåriga, långhåriga, små, stora, bruna, vita, svarta, varma, sköna, mjuka, härliga skinn. Till gungstolen, till vilstolen, till soffan, till barnvagnen, till stugan, till hunden, till katten, till köksstolen, till fyrhjulingen, till pulkan, till utebänken, till sängen, till motorcykeln, till … Ja, till lite överallt där det är trevligt att ha nåt varmt under rumpan 🙂

Jag brukar sälja skinn lite hemifrån om nån ringer och vill ha, så brukar de gå att ordna på nåt vis, eller på lite olika marknader, nu till näst ska jag delta i skäri open, i Pargas den 20 maj, är det tänkt. Då ska jag ta med mej så många skinn det bara ryms i min bil, för de kan ju vara så att lämnar jag ett skinn hemma, är det kanske just det skinnet som kunde vara någons drömskinn. Kanske vi ses där…

Bada ögonen

Varje vår är det så roligt när frökatalogen kommer just efter nyår nångång. Man sitter där och tittar på alla de fina bilderna på grönsaker, blommor och örtväxter och tänker att jaa-a i år ska jag nog… Så tänkte jag ifjol också, men då blev det pannkaka av allting och i ett skede hivade jag ut hela plantbrättet med tomatplantor på trappan, svor och sade för dem att jag hinner inte med er nu! Smällde igen dörren och kände en sån lättnad över att det fanns någonting jag kunde ställa ut på trappan, och bara rensa bort från min ”måste göra-lista”. I år satt jag som vanligt och tänkte att jaa-a, nog ska jag i år nog! Och lite så blev det. Hittills har det gått någorlunda. Inte är mina plantor stora och fina, men, helt ok. Jag har sått basilika, lobelia, tomater, timjan, rosmarin, fingerborgsblommor och panse.

IMG_20170418_081830[1]

Grodde gjorde det fint och nu är det bara att försöka få dem hållna någorlunda svalt och ljust. Jag har mina plantor vid ett fönster på vinden, det är svalare där, och så har jag en liten lampa så de får lite extra ljus. Jag önskar mej en sån där längre lysrör+armatur som är enkom för plantor, och jag sökte nästan överallt i vintras, men hittade inte. Sen hittade jag, för ca en vecka sedan, just ett sånt jag önskat mej, men, huvaligen…. 60euro… + att man nästan nog måste köpa ett stativ också, eller hänga upp det i taket… eller bygga eget… Jag köpte inte. Visst skulle det vara just ett sånt jag önskat mej. Men, 60 euro… för en lampa… Som jag använder någon månad om året, för att få en gnutta kompaktare och stadigare plantor, som är min hobby, inte nåt jag förtjänar pengar på… Nä, de kan nog hända det får gå ändå. Jag har stora, STORA lysrörsarmaturer med riktiga växthuslysrör också. Men, de drar mycket ström och ger mycket värme ifrån sej, så jag har inte riktigt något bra utrymme att dra igång en sån + att det inte är värt de vad den drar i ström för mina få tomatplantor. Odlar man mer, och på ett annat sätt är de lamporna idealiska, och plantorna blir riktigt jättefina och stadiga då de får allt de ljus de behöver. Men nu blir de onödigt dyra plantor att dra igång en sån. Å andra sidan brukar hobby få kosta lite. … Lite… Min budget för min hobbyodling sprack för länge sedan den dagen när jag med glatt humör gick förbi fröställning på fröställning, trädgårdsavdelning på trädgårdsavdelning i olika butiker i Åbo.

Jag missade årets trädgårdsmässa i Åbo. De harmar lite ännu. Jag brukar vara på den nästan alla år, men i år blev det inte. Jag hann inte. Visserligen sade en bekant som va dit att jag inte missade någonting. Det var ungefär samma som det brukar vara. Men, ändå, de hör liksom lite till att man ska ha varit på trädgårdsmässan, och badat ögonen i alla blommor och grejjer. Visst finns det många butiker som man kan gå till och få nästan samma ögonbad, och naturen utomhus är ju snart fullt av blommor att se på. Helt gratis dessutom! Men, ändå… Nå, ”he for rei”… Nytt försök nästa år 🙂

IMG_20170418_084544[1]

Jag förvara alla mina frön i en gammal skoask. Hullerombuller. Det är inte lätt att komma ihåg alla frön man har, om man inte gräver igenom den ordentligt eller tömmer den. Så några år har jag i maj hittat frön som skulle ha varit sådda i mars, men som glömts bort, och när jag inte råkat se dem, har de blivit osådda. Så tänker jag att jag får väl spara dem till nästa år, och så gör jag det. När jag sen går i butiker följande år och kommer till en ställning full med frön, börjar jag fundera, sådde jag den och den sorten ifjol? Nä-ä de kan jag inte minnas att jag gjorde, och så minns jag inte att jag hade frön, men glömde så dem, och så minns jag inte om jag har såna frön, och så köper jag en påse för säkerhets skull. När jag kommer hem och gräver igenom lådan, hittar jag ju den gamla fröpåsen av samma sort och så sår jag en halv sådan, och har då sen frön kvar för tre år till. Tror nån att jag minns det sen när jag går i butiken därpå följande år… Med tiden får ja ett litet berg av frön… Man skulle ju behöva hålla mer ordning på det där. Ett sätt är ju att sätta in fröpåsarna i fotoalbum. I den ordningen som de ska sås på våren. Då kunde man bladdra igenom den lättare, och snabbare och enklare se om någonting saknas. Kanske man borde satsa någon liten extra slant på ett fotoalbum till fröna. Det skulle kanske tjäna in sej på det att man då inte sku stå med så många fröpåsar av samma sort…

Snart ska det bli att så lite igen. Jag har massor av frön jag har tänkt så i år. Själva sådden går ju bra, men sen… Sen när de ska planteras ut och plockas ogräs ur, de är då tiden inte riktigt vill räcka till, men, kanske man hinner i år. Optimist är det bra att vara om man ska odla. Fast man egentligen inte riktigt hunnit de tidigare 20 åren, men kanske i år! Skam den som ger sej! Mera frön i jorden, alltid blir det väl nånting 🙂

Glass, kaffe och ett chokladägg

Det var sådär vårvarmt i luften idag. Lite kalla vindar, men i lä var det riktigt skönt i solen. I alla fall tills det började snöa… Det kom några fjun här mot kvällssidan, men innan dess var det riktigt fint 🙂 Jag tog mej årets första eftermiddagskaffe ute i solstolen. Glass, kaffe och ett chokladägg. Fågelkvitter och solen som värmde kinden.

IMG_20170417_121652[1]

De där snöflingorna kunde man ju klara sej utan, men de kommer egentligen så vackert nersinglade, så de må nu komma…

 

Veckoslut hos Conny

Conny är ganska ny i mitt liv. Typ halvår sedan vi träffades. Så, jag har inte varit hem till honom så många gånger, vilket ligger i sin naturliga förklaring i att det är en bit från Nagu upp till Töjby, Närpes. Men, nu i förra helgen bar det av mot tomatlandet.

Jag tycker om att köra. Jag har inga problem med att sitta i bilen och åka dedär långa raksträckorna längs riks åttan. … Ännu… Jag hinner nog få lejdon på de också. Nu var det så oturligt att min radio i bilen inte var på humör, (den lever lite sitt eget liv…) så jag hade ingen musik, eller radio att lyssna på heller, men Mathias var med, så det är nästan samma sak som att höra på radio. Han satt och tittade på transformers på typ nå japanska eller tjeckiska, och emellanåt satt han som en sportkommentator och babblade om allt han såg längs vägen, och så höll han noga koll på navigeringen. Några bilder fick jag också honom att ta, men de va ganska få och egentligen inte så innehållsrika. Ena raksträckan efter den andra. Men, när vi kom till korsningen där man svänger in mot Närpes, då måste han ta några bilder av Tomaten, med stort T, och växthusen som finns i princip överallt.

IMG_20170407_174624[1]

Väl framme hos Conny var det lite vedjobb på programmet. Jag tycker ju om att pyssla på med såntdär. Sågas och klabbas och pynjas med ved. Han är verkligen inte förtjust i vedjobb. Men, de passar ju riktigt bra då att jag tycker det är helt kiva att grejja med. På lördag eftermiddagskvällen tog vi ändå ”ledigt” och for och simmade till tropiclandia i Vasa.

IMG_20170408_193131[1]

Simma och bada badhus. Det är så otroligt roligt 🙂 Vi brukar vara till Caribia i Åbo ibland också, men det är ju roligt att prova nåt nytt ställe. Och riktigt roligt var det. Varmt i vattnet i stora bassängen. Riktigt passligt varmt för mej, jag som annars alltid fryser. Men här var det varmt! I ute bassängen/rutchbanebassängen var det inte riktigt lika varmt och jag frös ju som vanligt då temperaturen va en gnutt lägre. Men, stora bassängen… Där trivdes jag 🙂 Vi simmade och simmade, flöt omkring på allvärldens flytetyg och åka rutchbana, nonstop i en och en halvtimme. Men sen, när vi gungat vågor från vågmaskinen för andra gången, då fick de sen va färdig simmat innan vi skulle blivit helt, totalt russinskrynkliga. 2 timmar badhus, sämre kan man ha det på en lördag kväll 🙂 Men, roligt tog inte slut med det, vi drog till ett av Mathias favoritställen att äta på. Pizzabuffe på Rax. De slår aldrig fel.

En mäktig plats på lilla jorden, lite så känns det att åka över söderfjärden. Jag har besökt platsen förut, och även fått guidning på Meteoria. De va när vi hade bondbloggsträff där för några år sedan. De va mäktigt. För den som sitter och skurar av och an längs vägarna runtomkring söderfjärden så är de ju vardagsmat, men för en holmlolla som jag så är det mäktigt 🙂  Tänk de, där åker man på 520 miljoner år historia… Visserligen går man omkring på lika lång historia på många andra ställen också. Men spåren från den där meteoriten som damp ner gör det så påtagligt.

IMG_20170408_210939[1]

Någonting som ens kommer i närheten av nånting sånthär har vi ju inte hemma.

Man blir som imponerad, eller … förtjust… vad man ska kalla det, av sådant man inte har hemma…

Det vi inte heller har hemma är stenar i sjön. Vi har grynnor. Grynnor som är berg. Ibland kan det finnas någå stenrapel och längre ut finns de på ett annat sätt stenar som grynnor, men man ska ju nog nån timme utåt då… Men, i österbotten har dom ju mest som bara stenar. Hela fjärdarna grunda och fulla med stenar. Förresten har dom nästan inget inomskärs heller. Det är lite havsvikar och sen är det hela bottenviken till näst. Djupt blir det inte så fort, och egentligen blir det ju inte djupt alls. Int riktigt sådär vrådjupt som de kan finnas här. De e platt. Platt på land. Platt under havsytan. Här är det mer upp som ner.

IMG_20170409_111030[1]

Så nära, men ändå så annorlunda, fast egentligen inte, men nog lite ändå.

Vårmorgon

För bara någon vecka sedan var det tyst och lite skymt när vi, jag och Mathias, steg ut genom dörren, när jag följde honom till skoltaxin. Klockan brukar vara ca 07.10 ungefär. Flera månader har det varit alldeles tyst, enda som hörts har varit fallande vattendroppar från taket, lätt fallande regn, eller skogens sus om det varit blåsigt. Men, nu… Nu är det sånt himmelens hallå utomhus. Det skvatras, kvitras och pratas så fort man går ut så det är riktigt otroligt! Man är liksom inte ensam mera, utan det är fullt av liv överallt! Och det ger ju sån energi. Ljuset, och allt ljud och de små gröna bladen som kommer upp sakta lite här och där…

IMG_20170329_075213[2]

Bilden är tagen en frostnypen morgon i slutet av mars.

När solen just håller på att gå upp. Man vet att en ny dag väntar, och den är full av möjligheter och äventyr. Lite frostnypna och råkalla är de tidiga vårmornarna, men ack så  friska och fräscha. Man kan stå och dra in riktigt djupa andetag av den fräscha, fuktiga luften och känna hur lungorna blir fyllda av syre…

Fiskslajmsgeggiga händer

IMG_20170405_195009[1]

Fiske är roligt! I synnerhet de första gångerna man får lägga nät på våren. De är lite extra roliga. Nog är det roligt att fiska senare på året också, men de första gångerna på våren, när isen farit och man lagt ut båten, är nog lite extra speciella. I synnerhet om det är så som det var igår och idag. Solen som lite värmer kinden, lite frost i båten på morgonen, så det är halkåt, och man blir lite våt i aktern när man sätter sej ner, för nå sittunderlag har man inte kommit ihåg i brådskan… Man fryser om fingrarna så de blir som småstela, och så sätter man i hastigheten den fiskslajmsgeggiga handen in i handsken, för att man fryser som tusan, till lika som man kommer på att så länge den handsken finns, kommer mina händer att lukta fisk efter att jag använt dem… Man får se diverse sjöfåglar som kommit tillbaka efter vintern. Ejderpar som simmar mellan grynnorna. En gås hade klättrat upp på en liten holma och stod där som ”kungen av gås” och synade mej noga medan jag drog nät nedanför hans kungarike.

Fick jag någon fisk då? Jodå, på fem nät fick jag 5 simppor, en handflats-stor flundra som jag släppte tillbaka, 2 strömmingar, 4 nors, en snorgirs, två abborrar och tre sik. + en massa höuter, lekko, snäckor och annat ”trevligt”. Så inte var det helt illa… men största behållningen sitter nog i upplevelsen 🙂

IMG_20170406_083145[1]

 

Måndag morgon

Ny vecka… Gäääsp…

Efter ett innehållsrikt veckoslut så var det segt att komma igång idag på morgonen. Mathias var trögare än vanligt. Han fyllde 10 år i lördags och hade kalas hela dagen, och han har ju inte riktigt kunnat sova eller tänka på någonting annat än kalaset hela veckan före den stora dagen D. Men, det är väl så det ska vara när man fyller 10 år. Kalas, paket och ett enda härligt virrvarr. Som grädde på moset så har vi fått igång syrrans och min gamla moped. En PV som vi körde med när vi var 15-17år. Så det var ju inte igår som den användes som flitigast… Men, nu går den igen, och det tycker ju Mathias är vansinnigt roligt! Han körde omkring här på holmen (främst på åkrarna) halva söndagen och sjöng ”siisti mopo” för full hals. Han har en liten moped mönkkiä, men den är inte alls lika rolig. Mopeden är mycket roligare nu, det är lite trickigare att fara iväg med den. Man ska ha knappen, chocken, kicka, kopplingen, växel, gasa, släppa sakta och hoppas att de bär iväg, hålla balansen, och gärna få bort chocken där i något skede. Med mönkkisen är det bara att vrida på nyckeln, starta på knappen, sätta i växel och så far man. Så, det har varit ett fartfyllt veckoslut på många vis, och måndag morgon kom alldeles för snabbt.

På söndag kväll bestämde jag mej för att fara ut och cykla på måndag morgon. För att komma igång bättre. Jag gör det lite nu och då, far och cyklar alltså, när andan faller på. Jag har på det viset bra med jobbet, att jag kan fara och cykla på morgonen, och så börjar jag dagen sen när jag cyklat färdigt. Jag gör ju de jobben jag gör för dagen, men någon exakt tidsplan har jag inte. Så cyklar, eller motionerar jag på morgonen så håller jag sen på, tills jag är färdig med de jobben som ska göras den dagen. Om klockan är 17 eller 20 när dagens program är till ände, spelar liksom ingen roll. Det är en stor frihet, och en fantastisk möjlighet jag har, att kunna fara ut och motionera på morgonen. Att bestämma klockan själv, det är få förunnat. Oftast ska arbetande folk vara på jobb klockan –.– och då går det ju inte att stå och säga ”men jag ska ju hinna cykla 15km innan jag kommer” Då måste man stiga upp tidigare för att hinna innan jobbet. Jag kan istället skjuta jobben framåt, och så gör jag det när jag vill. Ibland. Inte går det ju alla dagar. Ibland får man helt enkelt lov att skippa en cykeltur, eller promenad eller någonting ifall man har jobb från det att man vaknar tills man ska gå och lägga sej, eller har något klockslag att passa, men ofta så kan jag, om jag vill, göra någonting någon timme på morgonen innan jag går till fåren.

Idag blev det en cykeltur. Jag cyklade ner till Kirjais österuddan. Det är en lagom morgonlänk, och så får man till lika se hur det ser ut på österuddan, och naturligtvis längs vägen dit. Inte är det stora noteringar man gör, men ibland är de öppet vatten, ibland ligger det is. Ibland är det mycket bilar, ibland bara någon. Någon gång kan man träffa på någon bekant, och så noterar man ju hela tiden såna där småsaker längs vägen… Lite ”pelargontittande” för att hålla koll på vad grannarna gör då man inte har så många att hålla koll på från sitt eget fönster 🙂

IMG_20170403_082852[1]

Reko

Ja, det där med Reko. Någonting som är lite nytt här i trakterna, men nere i europa lär det ha funnits länge. En bekant berättade för mej en gång hur han hade varit på reko, i Frankrike tror jag det var.

”-Då kom dom dit med gårdens produkter, det var ju mycket vin och sånt som de också hade, och där stod de och smuttade vin, tills de blev alldeles smålulliga, pratade och skrattade, naturligtvis sålde sina varor också och sen for de hem” 

Ungefär så berättade han… Och de låter ju jättetrevligt 🙂

Något vinpimplande blir de ju inte tal om här, men pratet och skrattet finns ju, och trevligt är det också 🙂

Reko finns ju lite överallt, i Nagu-Korpo också, och sen är följande i Pargas och sen finns det Åbo. Sen är ju resten av Finland fullt med rekoringar också, men just de här är ju närmast mej. Jag har inte varit till Reko Pargas förut, förrän igår. Och där var det liv och rörelse. Riktigt småtrångt och trevligt, precis som det ska vara 🙂 Jag kom till platsen, Gamla Malmen, ungefär en kvart före det skulle börja, och då var det redan fullt med folk och bilar på plats. Jag som tyckte jag var i god tid… Visserligen var jag ju det också, men det var nog många andra som varit i bättre tid än jag. Nå, väl på plats så hade jag sålt mina beställningar på ungefär 20 minuter. Allt går ju ut på förhandsbeställningar. Och så var det bara att packa ihop bilen och fara hem. Trodde jag. Jag slapp ju inte bort. Jag ställde mej i en knut, ganska långt in med bilen när jag kom, men de tror jag inte jag gör flera gånger… Nå, vi väntade en kvart, och sen hade trafiken bakom bilen lättat så mycket att vi slapp bort. Så, inte blev det någon lång väntan, men för en 10 åring (Mathias var ju med naturligtvis) som längtar efter att få fara till Hesburger på hamburgare var väntan näst intill olidlig! (Om man nu ska tro på det… )

Så nu har jag varit på min första Reko pargas, och det var nog en mer positiv upplevelse. Folk pratade, frågade, funderade och en dam hade köpt en slow-cook Crock Pot, som kommit med posten samma dag, och då på kvällen köpte hon kött och skulle prova Crockpotten och var så i förväntan vad det skulle bli 🙂 Jag hoppas verkligen att hon lyckas med kokeriet av den benfria steken hon köpte, och om jag träffar henne igen bara måste jag fråga om det blev bra, och om hon kan rekommendera crockpotten. 🙂

Mitt första blogginlägg

Hejsan

Så var jag då igång. En helt egen blogg. Jag vet egentligen inte varför, men, helt enkelt varför inte?

Man ska inte fundera så mycket. Men nu har jag nog funderat. Varför? Och ska det nusen vara nödvändigt? Har jag tid? Och, kommer någon någonsin att läsa?

Ja, många frågor, och när jag försöker besvara dem, svarar jag både ja och nej på, egentligen, helt fel ställen än vad jag hoppas och tror egentligen. Men… Ja-a… Man ska väl inte fundera så mycket, utan göra det man själv vill och tror på. Så hej och hå. Då var jag igång 🙂

Men, vad är då detta?

Jo det är min alldeles egen blogg, där jag kommer att skriva ner exakt bara det jag tycker, tänker och vill. Mina tankar och funderingar. Om det sen gäller en vacker vårmorgon, händelser från vardagen med mina får, eller kanske ett recept jag gärna skulle vilja dela med mej av… Ja, allt sådant och mycket mer kommer jag att skriva ner här mellan båten och bryggan. Så… Häng med