ESC, idag börjar de!

Äntligen drar eurovisionen igång, och jag är helt oförberedd.

GRRRAAAASSCHH!!!

Hur kan man bara inte hinna förbereda sej för eurovisionen? Jag har inte köpt cd skivan. Jag har inte sett ett helt ”inför”-program. Jag hade helt tappat bort mej i dagarna och veckorna och hade fått för mej att det var ännu någon vecka tills det drar igång, men så är det ju redan idag!!! Hur lost kommer man inte att känna sej? … Eller… Är det just så det ska vara? Egentligen borde man väl kanske höra låtarna första gången just den stunden när eurovisionen går av stapeln? Då är man ju som helt nollställd och har inte några förutfattade meningar… Man har inte några videos i tankarna, eller andra uppfattningar om låten som komma skall, när den drar igång.

Det kan ju bli riktigt bra de här! 🙂

Iallafall, eurovision song contest, de bara inte missar man. Jag har inte missat en eurovision sedan 1986. Mamma bandade den på vhs kassett och många följande som kom. Dessa satt vi och såg på, när vi va barn, och sjöng med i låtarna fast det var på franska, spanska, holländska och alla möjliga språk. Sjöng gjorde vi, fast vi inte alls visst nånting vad vi sjöng. Ibland när man hör en låt från 80-90-talet, kan jag ännu sjunga med,men, vad sjunger man riktigt när de går på polska? Ingen aning, men roligt är det 🙂

Man måste ju ge poäng också, för sej själv, hemma i soffan, eller dela och jämföra med andra. Riktigt bara på skoj 🙂 Vi brukar ha en skala från 0-10. Men,, egentligen borde man väl ha ESC-poängskala 1,2,3,4,5,6,7,8,10 och 12… Hmm… Bör övervägas…  Att hitta och, eller laga poäng-givar papper brukar alltid vara lite knepigt, i år hittade jag färdiga papper bara att skriva ut på The official website of the eurovision song contest.

Otroligt roligt 🙂 Men, nu måste jag ju beställa cd skivan. Jag klarar mej nog inte utan den… Jag köper ungefär en cd skiva om året, och den parkeras i bilen, och det är just ESC-skivan 🙂

 

 

 

Annonser

Oersättliga dagar, skolmusik 2017

Första gången skolmusik 2017, for förbi mina ögon var i vintras nångång. Det flög förbi mina ögon, och jag tänkte ”jaha… Okay, va kul 🙂 ”, och så va de inte nå mer tankar omkring det. Men, när Mathias med buller och bång kom in genom dörren en dag i vintras, och med massor av osammanhängande meningar, ivrigt berättande om skolmusik, och sånger, och WOW, och jag vet inte allt, då förstod jag att dehär, de kommer han för allt i världen inte att missa!

Efter en hel del övervägande, funderande, pusslande och mycket annat, så fick jag ordnat så att jag kunde delta som ett par extra vuxna ögon i den resa som Mathias skola gjorde till Vasa. Att vara borta hemifrån några dagar i maj, bondens viktigaste månad, är inte en självklarhet, men, ibland bara måste saker och ting gå att ordna, och fast jag blev efter i mina arbeten, så, de spelar ingen som helst roll. De här dagarna, de är oersättliga.

Att försöka beskriva de här dagarna nåt mer ingående, de skulle ta allt för lång tid, men, jag ber er, titta på skolmusik 2017 på yles arenan. Genom det programmet går det att få en liten inblick i evenemanget, men, feelisen på plats, den är obeskrivlig…

Skolmusik delades upp i två konserter, en på fredag kväll och en på lördagen, vi deltog på fredagen.

Se skolmusik 2017, Yle Arenan

Feelisen när alla tusentals barn sjöng alla de här nyskrivna sångerna, ja-a, vettni, de gick rysningar genom kroppen. Som när alla klämde i allt vad de orkade i låtar som, Använd din röst, och Paavos barkbröd. Liineli var en låt som helt klistrade sej fast mellan mina öron. Drömmen, var också helt otroligt bra… Ja, det är så otroligt bra allihop.

Evenemanget är ju inte enbart just den timmen som sändes i tv. För de som deltog, så handlar skolmusik om så mycket mer. Om allt från konserten vi fick uppleva, workshoppen och open stage, till övernattning, bussresa och en massa annat.

Jag är så djupt imponerad och tacksam över allt vad jag fick uppleva de här dagarna. Stort tack till alla, barn, vuxna, arrangörer… Alla kuggar i maskineriet skolmusik 2017. Tack 🙂

Vart for den veckan?

Ja, vart tog en vecka vägen?

För ungefär en vecka sedan kom Conny hit, han kom på onsdag kväll och så bara swischade det till och nu är det onsdag igen? Tiden går fort när man har roligt. Vi gjorde och hann med så väldigt mycket, och det var väl de som gjorde att tiden gick fort. Vi hann ut till några olika holmar och lagade stängsel. På en holme lagade vi en helt ny vattengård, med gjutna stolpar en bit ut i vattnet, och så hann vi föra dit bräder att spika högst uppe längs stängslet.

IMG_20170427_092932[1]

Vädret var det minsann inget fel på…

Vidare så hann vi fiska lite. Det var främst sik vi var ute efter, och vi fick så vi både rökte och gravade. Men vi fick också en hel del leckå och höuter i nätena. En dag blåste det lite onödigt mycket och var strömt i vattnet. Näten såg ut som rya mattor… Men, någon sådan dag ska det väl vara emellanåt också… Jag sku tvätta nät, men hittade inte ”nätitvättarställningen”. En gammal ställning hittade jag, som egentligen ursprungligen varit en sandsikt, men som vi tvättat nät på också. Den var inte så hel mer, men jag tog löst gallernätet från den och spikade ihop en ny ram, och sen gick de finfint att tvätta nät igen.

IMG_20170426_155701[1]

Kanske är den lite liten, den sku ju gärna få va en hel nät-längd, men nog går det, bättre med nånsorts ställning, än utan. Trycktvätten på och så ut med näten tillbaka. Två dagar senare hittade jag ju naturligtvis den större nättvättarställningen…

Tbe spruta var jag till hälsostationen och fick också. Det gick snabbt och effektivt. In genom dörren, ingen kö, lite uppgifter ville de ha, och så ut tillbaka. Så nu hade jag början på det också. Mycket smidigt. Lite öm var jag vid endel rörelser följande dag, men inte nå desto värre.

Jag har länge funderat på att jag skulle vilja ha staket på andra sidan om huset också. Staket har jag väster på huset, men jag skulle vilja ha staket också på östra sidan. Nu har jag fårstängsel där, så Olle ska hållas i sin hage, men ett riktigt staket sku va fint. Ett rödmålat staket… Kanske blir det av i år? I alla fall var vi och införskaffade material att laga staket av. Men, börja bygga hann vi inte, det får bli någon annan gång… Blir det fint kanske jag skriver om det senare, blir det flopp, så… blir de flopp. Återstår att se 🙂

Medan Conny var här hann vi också klippa bokstäver ur papper, till målar-mallar, måla och laga skylt. För att få färgen att torka så målade vi inomhus, med miranol, i salen… Hela huset luktade miranol… Vi hade dörren stängd, men lite målfärgslukt ville det smita runt kring hela huset. Men skylten blev målad och snart ska den väl hängas upp.

Själva valborgsmässoafton och vädret dagen innan och efter var väl inte jättevarma. Överlag är det några grader som fattas varje dag på utetemperaturen för att gräset ska ta fart. Men, lite lite gräs har det börjat komma, så jag släppte ut ungtackorna till bete. Inte för att de har nåt att äta där, men för att de kan få komma ut och springa av sej en dag. Sen fick de gå hem igen, till fårhushagen, där finns det mat dygnet runt, men oj vad de tyckte det var kul att springa och skutta runt lite utanför fårhushagen! De sprang någon vända, med stilen, ”fullt ös, snart medvetslös”, men sen stannade de och började beta av de lilla lilla gräs som fanns. Inte för att bli mätta, utan mer bara för att det antagligen var så jättegott med nytt, sprött, grönt gräs.

IMG_20170502_134342[1]

Vinterullen har de kvar på sej, men småningom, kanske nästa vecka, ska de klippas. Jag ska fara till Österbotten på skolmusik den här veckan, men sen… Sen blir det att ” svänga fårhuset med botten upp”. Jag ska börja flytta om, klippa alla, ge dem fästingmedel, börja sätta ut endel sådär sakta, och kolla igenom allt och alla öronlappar, och alla såna där vår sysslor 🙂 Äntligen…

06.25 färjan…

Klockan ringde 04.30. Mörkt ute, men kanske en liten liten ljusning… 5 minuter fick jag sträcka på mej, men efter två kom jag på att nä, vad ska jag ligga här och sträcka på mej, då jag ändå vet att jag kommer att bli stressad ännu innan jag är i hamnen. Upp upp och på med tekokaren. Te på morgonen… Det brukar vara kaffe, men nu fick det bli te och smörgås. Ingen lång frukost utan mera ”hinka in” – principen. Sen på med ytterkläderna och så till fåren. Jag skulle och hämta Mathias från Åland. Han har varit där över veckoslutet och jag skulle åka picknickkryssning med Viking Line för att hämta honom. Jag hatar att vara sen, hellre sitter jag en timme i hamnen än kommer inskenandes och hoppar ombord till lika som dom drar iland landgången…

Jag hade lagat färdigt ganska mycket dagen innan, så det var ”bara” att ge dem.

IMG_20170422_205248[1]

Mölk åt lammen, ensilage åt alla och så vatten och så iväg vidare. Om jag riktigt förbereder noga går det att ge djuren på 30-45 minuter. 05.20 var jag vid bilen.

IMG_20170424_054749[1]

Det ljusnade sakta och Kirjais byn låg så lugn, men ändå full av liv. Man kunde tro att det klockan 6 på morgonen inte skulle finnas en enda vaken människa, men i flera hus var lamporna tända och endel var redan på jobb.

Det tar ca en halvtimme att köra till färjan, så, ungefär tio över 6 var jag där, färjan går 06.25. Den beryktade fasade 06.25 färjan… Skulle jag rymmas med…

Först på linjen…

IMG_20170424_060452[1]

Men vad hjälper det… Nog kan man bli på stranden ändå om det vill sej så… Förturs skyltarna är i flitig användning, så… utan skyltar kan man vara riktigt i blåsten på mornarna… Men chansen att rymmas med, ökar naturligtvis om man är i fruktansvärt god tid. Det som gör att jag alltid siktar på 06.25 färjan är ju att ifall den skrotar sej, så hinner jag med den som går runt 7 tiden, men då blir de lite tajt med tid, plus att trafiken inte alltid löper riktigt bra i morgontrafiken genom Åbo och byggena där, och så ska man ju hitta parkering… och blir jag akterseglad med 7 färjan så är de stekt. Då finns de inget annat än huvudlös rally för att hinna i tid till båten, och det har jag verkligen inget till övers för, hellre ger man då upp för den dagen… En tidigare färja har jag hunnit med nångång nog, men de brukar bli lite kort natt, och lite för lång väntan i hamnen med den… Sällan är det bra…

Visst är det konstigt egentligen att man ska vara så insnärjd i färjornas tidtabeller att man sitter och planerar hela dagar, mornar och liv efter hur dom går. Tex. vissa dagar kan man inte fara och handla till Pargas – Åbo, för då kan man hamna i kö flera timmar… Man bara inte far å handlar på en fredag, vår, sommar eller höst. Jag har ju egentligen alltid levt med ”SNART GÅR FÄRJAAAN!!! Skynda skynda skynda… Äsch vi missa den, följande går om en halvtimme… suck… nåväl…”  Så, jag har ju inte tänkt så jättemycket på det. Jag kan justera mina dagar, och jag har lärt mej hur man kan bära sej åt för att undvika köer och egentligen hela det där ”färja tänket” kan jag. Men, Conny, som hemma hos sej, kan sätta sej i bilen och åka vart han vill, liksom hursomhelst, tycker det är märkligt att sitta bakom en färja. Som låst bakom vatten. Och då färjan inte går, fast de står bilar på stranden.  ?  ”Näjmen, den går ju på tidtabell… ” säger jag som att de är en självklar sak, men han tycker det är väldigt konstigt att den mitt i allt inte går på nån halvtimme – timme? Fast de står bilar på stranden… Ja, nog är de ju konstigt egentligen… Men, jag är ju så invaggad i systemet, så jag tänker helt enkelt inte på det. Men, är det så? Är vi så invaggade ute i skärgården med ”färjan tänket” så de liksom ”går ändå” ? Jag vet inte… Visst finns det dom som kämpar för en förändring och slåss för det så blod, svett och framförallt tårar sprutar, men de e ju kanske de vi alla här borde göra….

Iallafall rymdes jag med färjan. Ingen blev på stranden. Men jag tror de precis var vad de rymdes också. Och till båten hann jag. Parkering hittade jag och kaffe hade dom. Och snart är det fartygsbyte i Mariehamn, och resan hemåt börjar.

IMG_20170424_134940[1]

När man sen kommer iland så borde man stå med näsan på dörren när dom öppnar den för att man ska hinna fort genom och ut ur terminalen så man fort kommer till bilen så man inte fastnar för länge i gröten som brukar red ihop sej i hamnområdet. Sen raka spåret till färjan så man hinner med 21.15, missar man den går följande 22.10…

Levande skärgård ska de va. Och levande skärgård är det. Fast vi står och kämpar i motvind, men vi är väl lite som vindpinade tallar i bergsskrevorna. Oss knäcker man inte så lätt, istället växer vi oss starkare sakta men säkert….

 

Fårskinn

Det kom hem ett brev. Jag visste redan när jag såg det, vad det innehöll, för jag har väntat på det i ett halvår. Paket att hämta ut på Seo. Fårskinnen jag skickade att beredas i höstars har äntligen blivit färdiga 🙂

Det kändes nästan som julafton när jag bar in säckarna i vardagsrummet och öppnade dem… Vad skulle de innehålla? Hurdana blev dom? Blev dom bra, eller blev det bara sönderborstat sockervadd av dem?

IMG_20170421_110748[1]

Spänt ihop knutna i en rulle med mycket papper runt, så levereras skinnen

När jag öppnade pappret så såg jag med det samma, att visst blev de bra 🙂

Man får ju tillbaka vad man skickat. Skickar man toviga, förskräckliga skinn, så kan de inte komma tillbaka någonting annat heller… Så med tanke på det har jag aldrig blivit besviken, tvärtom, ofta glatt överraskad. Nångång har jag fått skinn som varit sönder, nån liten reva, men de har varit snyggt ihopsydda, och fungerar precis hur bra som helst för det.

Alla skinn är ju olika. Det finns inget skinn som är exakt något annat likt. De gör dem ju otroligt unika. Varendaste ett.

 

Korthåriga, långhåriga, små, stora, bruna, vita, svarta, varma, sköna, mjuka, härliga skinn. Till gungstolen, till vilstolen, till soffan, till barnvagnen, till stugan, till hunden, till katten, till köksstolen, till fyrhjulingen, till pulkan, till utebänken, till sängen, till motorcykeln, till … Ja, till lite överallt där det är trevligt att ha nåt varmt under rumpan 🙂

Jag brukar sälja skinn lite hemifrån om nån ringer och vill ha, så brukar de gå att ordna på nåt vis, eller på lite olika marknader, nu till näst ska jag delta i skäri open, i Pargas den 20 maj, är det tänkt. Då ska jag ta med mej så många skinn det bara ryms i min bil, för de kan ju vara så att lämnar jag ett skinn hemma, är det kanske just det skinnet som kunde vara någons drömskinn. Kanske vi ses där…

Bada ögonen

Varje vår är det så roligt när frökatalogen kommer just efter nyår nångång. Man sitter där och tittar på alla de fina bilderna på grönsaker, blommor och örtväxter och tänker att jaa-a i år ska jag nog… Så tänkte jag ifjol också, men då blev det pannkaka av allting och i ett skede hivade jag ut hela plantbrättet med tomatplantor på trappan, svor och sade för dem att jag hinner inte med er nu! Smällde igen dörren och kände en sån lättnad över att det fanns någonting jag kunde ställa ut på trappan, och bara rensa bort från min ”måste göra-lista”. I år satt jag som vanligt och tänkte att jaa-a, nog ska jag i år nog! Och lite så blev det. Hittills har det gått någorlunda. Inte är mina plantor stora och fina, men, helt ok. Jag har sått basilika, lobelia, tomater, timjan, rosmarin, fingerborgsblommor och panse.

IMG_20170418_081830[1]

Grodde gjorde det fint och nu är det bara att försöka få dem hållna någorlunda svalt och ljust. Jag har mina plantor vid ett fönster på vinden, det är svalare där, och så har jag en liten lampa så de får lite extra ljus. Jag önskar mej en sån där längre lysrör+armatur som är enkom för plantor, och jag sökte nästan överallt i vintras, men hittade inte. Sen hittade jag, för ca en vecka sedan, just ett sånt jag önskat mej, men, huvaligen…. 60euro… + att man nästan nog måste köpa ett stativ också, eller hänga upp det i taket… eller bygga eget… Jag köpte inte. Visst skulle det vara just ett sånt jag önskat mej. Men, 60 euro… för en lampa… Som jag använder någon månad om året, för att få en gnutta kompaktare och stadigare plantor, som är min hobby, inte nåt jag förtjänar pengar på… Nä, de kan nog hända det får gå ändå. Jag har stora, STORA lysrörsarmaturer med riktiga växthuslysrör också. Men, de drar mycket ström och ger mycket värme ifrån sej, så jag har inte riktigt något bra utrymme att dra igång en sån + att det inte är värt de vad den drar i ström för mina få tomatplantor. Odlar man mer, och på ett annat sätt är de lamporna idealiska, och plantorna blir riktigt jättefina och stadiga då de får allt de ljus de behöver. Men nu blir de onödigt dyra plantor att dra igång en sån. Å andra sidan brukar hobby få kosta lite. … Lite… Min budget för min hobbyodling sprack för länge sedan den dagen när jag med glatt humör gick förbi fröställning på fröställning, trädgårdsavdelning på trädgårdsavdelning i olika butiker i Åbo.

Jag missade årets trädgårdsmässa i Åbo. De harmar lite ännu. Jag brukar vara på den nästan alla år, men i år blev det inte. Jag hann inte. Visserligen sade en bekant som va dit att jag inte missade någonting. Det var ungefär samma som det brukar vara. Men, ändå, de hör liksom lite till att man ska ha varit på trädgårdsmässan, och badat ögonen i alla blommor och grejjer. Visst finns det många butiker som man kan gå till och få nästan samma ögonbad, och naturen utomhus är ju snart fullt av blommor att se på. Helt gratis dessutom! Men, ändå… Nå, ”he for rei”… Nytt försök nästa år 🙂

IMG_20170418_084544[1]

Jag förvara alla mina frön i en gammal skoask. Hullerombuller. Det är inte lätt att komma ihåg alla frön man har, om man inte gräver igenom den ordentligt eller tömmer den. Så några år har jag i maj hittat frön som skulle ha varit sådda i mars, men som glömts bort, och när jag inte råkat se dem, har de blivit osådda. Så tänker jag att jag får väl spara dem till nästa år, och så gör jag det. När jag sen går i butiker följande år och kommer till en ställning full med frön, börjar jag fundera, sådde jag den och den sorten ifjol? Nä-ä de kan jag inte minnas att jag gjorde, och så minns jag inte att jag hade frön, men glömde så dem, och så minns jag inte om jag har såna frön, och så köper jag en påse för säkerhets skull. När jag kommer hem och gräver igenom lådan, hittar jag ju den gamla fröpåsen av samma sort och så sår jag en halv sådan, och har då sen frön kvar för tre år till. Tror nån att jag minns det sen när jag går i butiken därpå följande år… Med tiden får ja ett litet berg av frön… Man skulle ju behöva hålla mer ordning på det där. Ett sätt är ju att sätta in fröpåsarna i fotoalbum. I den ordningen som de ska sås på våren. Då kunde man bladdra igenom den lättare, och snabbare och enklare se om någonting saknas. Kanske man borde satsa någon liten extra slant på ett fotoalbum till fröna. Det skulle kanske tjäna in sej på det att man då inte sku stå med så många fröpåsar av samma sort…

Snart ska det bli att så lite igen. Jag har massor av frön jag har tänkt så i år. Själva sådden går ju bra, men sen… Sen när de ska planteras ut och plockas ogräs ur, de är då tiden inte riktigt vill räcka till, men, kanske man hinner i år. Optimist är det bra att vara om man ska odla. Fast man egentligen inte riktigt hunnit de tidigare 20 åren, men kanske i år! Skam den som ger sej! Mera frön i jorden, alltid blir det väl nånting 🙂

Glass, kaffe och ett chokladägg

Det var sådär vårvarmt i luften idag. Lite kalla vindar, men i lä var det riktigt skönt i solen. I alla fall tills det började snöa… Det kom några fjun här mot kvällssidan, men innan dess var det riktigt fint 🙂 Jag tog mej årets första eftermiddagskaffe ute i solstolen. Glass, kaffe och ett chokladägg. Fågelkvitter och solen som värmde kinden.

IMG_20170417_121652[1]

De där snöflingorna kunde man ju klara sej utan, men de kommer egentligen så vackert nersinglade, så de må nu komma…

 

Veckoslut hos Conny

Conny är ganska ny i mitt liv. Typ halvår sedan vi träffades. Så, jag har inte varit hem till honom så många gånger, vilket ligger i sin naturliga förklaring i att det är en bit från Nagu upp till Töjby, Närpes. Men, nu i förra helgen bar det av mot tomatlandet.

Jag tycker om att köra. Jag har inga problem med att sitta i bilen och åka dedär långa raksträckorna längs riks åttan. … Ännu… Jag hinner nog få lejdon på de också. Nu var det så oturligt att min radio i bilen inte var på humör, (den lever lite sitt eget liv…) så jag hade ingen musik, eller radio att lyssna på heller, men Mathias var med, så det är nästan samma sak som att höra på radio. Han satt och tittade på transformers på typ nå japanska eller tjeckiska, och emellanåt satt han som en sportkommentator och babblade om allt han såg längs vägen, och så höll han noga koll på navigeringen. Några bilder fick jag också honom att ta, men de va ganska få och egentligen inte så innehållsrika. Ena raksträckan efter den andra. Men, när vi kom till korsningen där man svänger in mot Närpes, då måste han ta några bilder av Tomaten, med stort T, och växthusen som finns i princip överallt.

IMG_20170407_174624[1]

Väl framme hos Conny var det lite vedjobb på programmet. Jag tycker ju om att pyssla på med såntdär. Sågas och klabbas och pynjas med ved. Han är verkligen inte förtjust i vedjobb. Men, de passar ju riktigt bra då att jag tycker det är helt kiva att grejja med. På lördag eftermiddagskvällen tog vi ändå ”ledigt” och for och simmade till tropiclandia i Vasa.

IMG_20170408_193131[1]

Simma och bada badhus. Det är så otroligt roligt 🙂 Vi brukar vara till Caribia i Åbo ibland också, men det är ju roligt att prova nåt nytt ställe. Och riktigt roligt var det. Varmt i vattnet i stora bassängen. Riktigt passligt varmt för mej, jag som annars alltid fryser. Men här var det varmt! I ute bassängen/rutchbanebassängen var det inte riktigt lika varmt och jag frös ju som vanligt då temperaturen va en gnutt lägre. Men, stora bassängen… Där trivdes jag 🙂 Vi simmade och simmade, flöt omkring på allvärldens flytetyg och åka rutchbana, nonstop i en och en halvtimme. Men sen, när vi gungat vågor från vågmaskinen för andra gången, då fick de sen va färdig simmat innan vi skulle blivit helt, totalt russinskrynkliga. 2 timmar badhus, sämre kan man ha det på en lördag kväll 🙂 Men, roligt tog inte slut med det, vi drog till ett av Mathias favoritställen att äta på. Pizzabuffe på Rax. De slår aldrig fel.

En mäktig plats på lilla jorden, lite så känns det att åka över söderfjärden. Jag har besökt platsen förut, och även fått guidning på Meteoria. De va när vi hade bondbloggsträff där för några år sedan. De va mäktigt. För den som sitter och skurar av och an längs vägarna runtomkring söderfjärden så är de ju vardagsmat, men för en holmlolla som jag så är det mäktigt 🙂  Tänk de, där åker man på 520 miljoner år historia… Visserligen går man omkring på lika lång historia på många andra ställen också. Men spåren från den där meteoriten som damp ner gör det så påtagligt.

IMG_20170408_210939[1]

Någonting som ens kommer i närheten av nånting sånthär har vi ju inte hemma.

Man blir som imponerad, eller … förtjust… vad man ska kalla det, av sådant man inte har hemma…

Det vi inte heller har hemma är stenar i sjön. Vi har grynnor. Grynnor som är berg. Ibland kan det finnas någå stenrapel och längre ut finns de på ett annat sätt stenar som grynnor, men man ska ju nog nån timme utåt då… Men, i österbotten har dom ju mest som bara stenar. Hela fjärdarna grunda och fulla med stenar. Förresten har dom nästan inget inomskärs heller. Det är lite havsvikar och sen är det hela bottenviken till näst. Djupt blir det inte så fort, och egentligen blir det ju inte djupt alls. Int riktigt sådär vrådjupt som de kan finnas här. De e platt. Platt på land. Platt under havsytan. Här är det mer upp som ner.

IMG_20170409_111030[1]

Så nära, men ändå så annorlunda, fast egentligen inte, men nog lite ändå.

Vårmorgon

För bara någon vecka sedan var det tyst och lite skymt när vi, jag och Mathias, steg ut genom dörren, när jag följde honom till skoltaxin. Klockan brukar vara ca 07.10 ungefär. Flera månader har det varit alldeles tyst, enda som hörts har varit fallande vattendroppar från taket, lätt fallande regn, eller skogens sus om det varit blåsigt. Men, nu… Nu är det sånt himmelens hallå utomhus. Det skvatras, kvitras och pratas så fort man går ut så det är riktigt otroligt! Man är liksom inte ensam mera, utan det är fullt av liv överallt! Och det ger ju sån energi. Ljuset, och allt ljud och de små gröna bladen som kommer upp sakta lite här och där…

IMG_20170329_075213[2]

Bilden är tagen en frostnypen morgon i slutet av mars.

När solen just håller på att gå upp. Man vet att en ny dag väntar, och den är full av möjligheter och äventyr. Lite frostnypna och råkalla är de tidiga vårmornarna, men ack så  friska och fräscha. Man kan stå och dra in riktigt djupa andetag av den fräscha, fuktiga luften och känna hur lungorna blir fyllda av syre…

Fiskslajmsgeggiga händer

IMG_20170405_195009[1]

Fiske är roligt! I synnerhet de första gångerna man får lägga nät på våren. De är lite extra roliga. Nog är det roligt att fiska senare på året också, men de första gångerna på våren, när isen farit och man lagt ut båten, är nog lite extra speciella. I synnerhet om det är så som det var igår och idag. Solen som lite värmer kinden, lite frost i båten på morgonen, så det är halkåt, och man blir lite våt i aktern när man sätter sej ner, för nå sittunderlag har man inte kommit ihåg i brådskan… Man fryser om fingrarna så de blir som småstela, och så sätter man i hastigheten den fiskslajmsgeggiga handen in i handsken, för att man fryser som tusan, till lika som man kommer på att så länge den handsken finns, kommer mina händer att lukta fisk efter att jag använt dem… Man får se diverse sjöfåglar som kommit tillbaka efter vintern. Ejderpar som simmar mellan grynnorna. En gås hade klättrat upp på en liten holma och stod där som ”kungen av gås” och synade mej noga medan jag drog nät nedanför hans kungarike.

Fick jag någon fisk då? Jodå, på fem nät fick jag 5 simppor, en handflats-stor flundra som jag släppte tillbaka, 2 strömmingar, 4 nors, en snorgirs, två abborrar och tre sik. + en massa höuter, lekko, snäckor och annat ”trevligt”. Så inte var det helt illa… men största behållningen sitter nog i upplevelsen 🙂

IMG_20170406_083145[1]